Wilykit

 

Snygg i glasögon?

 

5 november, 2008

Blev inbjuden till kivas fotos studio i karlstad av Christer p. patrik som har stället passade på att knäppa den här bilden, var idiotisk nog och lita på christer och inte skriva en modellreleas den här gången.. resultatet var att kiva använde bilden i en reklam... tack för den televerket!

Vist, bilden är snygg, och det var smickrande. Det hade där emot varit trevligt att bli tillfrågad först! Jag hade antagligen godkännt det blixt, men när dom gör det utan mitt medgivande så blir man ju lite förbannad..

 

2004, Karlstad

Foto: Linda Eriksson

Retuch: Selene

 

Hårt shoppas bild, verkar desvärre inte ha kvar den utan watermarkings.. DÅLIGT.

Med städningen av min lägenhet.. Det är någonting som jag verkligen borde tagit tagi för lääääänge sedan (vad sägs om januari??) men som har blivit uppskjutet.. Det blev lixom bara värre och värre tills det kom till den punkten att jag inte ens orkade se åt det.

Jag vet inte om det är att sommaren är i antågan som gör att jag kommit igång, det faktum att jag vill kunna hitta saker om jag ska börja plugga till hösten, begäret efter att köpa nya möbler, eller att jag ska kunna ha en kissekatt här.. Det kanske är en kombination av alltihop...
På något sätt har jag fått mer energi och kunnat börja städa litegranna i alla fall.

De senaste två dagarna har jag lyckats ta mig an hela tre omgångar disk (vilket i sig innebär att det är mer än hälften kvar..). Igår lagade jag mat hemma för första gången på jag vet inte hur länge, och idag ska jag lyckas göra mat till mig OCH matlåda till jobbet. Det blir nog faktiskt första gången i år som jag lyckas få med mig någonting hemlagat.

Grovstädningen tar sig framåt. Eller städning.. Det är väl snarare någon slags sanering jag håller på med.
Det är fortfarande sexmiljoner kartonger överallt, men skillnaden är att det börjar hamna saker i dom, istället för överallt på golvet.
Jag skulle fortfarande skämmas för att ta hem folk, men jag kan i alla fall släppa in dom jag känner väl nu -typ Tobias- utan att vara rädd för att dom ska bli uppätna av en klädhög som börjat leva ett eget liv..

Så, det går frammåt. Långsamt, men frammåt, i rätt riktning.

Ja.. Jag är lite stålt över mig själv idag..

Mina föräldrar... Är kanske inte som alla andra föräldrar.. Men dom är bra... Låt oss bara säga att det nog finns en anledning till att jag blev som jag blev!

Min kära mor är utbildad som någonting jag inte har någon aning om vad det heter, och har alt som oftast jobbat i diverse butiker. Ett tag jobbade vi på samma bensinmack tillsammans. Hon är en ruskigt dålig förlorare, och har lärt mig minst 15 synonymer till hora när vi spelat kort!
Min kära mor är även den jag alltid spelaat tv spel, med eller emot. Även där har jag nog lärt mig en eller annan svordom. Vi hittar på massa bus tillsammans, och kan utan problem komunisera med Yoshi ljud istället för att prata med varandera.
Någon av det viktigaste min mamma lärt mig måste vara den utläggning hon gjorde dagen efter midsommar för några år sedan:
"Sara... Man ska inte blanda öl, rött vin, vitt vin, cider, skumpa, grogg, liker och snapps och snusa och röka på samma kväll. Man mår dåligt då."
Det är en visdom jag ska F'ÖRSÖKA ta med mig genom livet.

Min far är snickare och lullar ganska mycket runt i sin egen lilla värld. Att vara tyst tror jag inte han känner till att det finns någonting som heter. Det finns alltid något att prata om. Till och med klockan 7 på morgonen när det ena man kan få ur mig är: morr spott fräs.
Pappa är väldigt musikintresserad och jag tror jag har fått mycket av mitt stora intresse till musiken genom honom, även om det mamma är den som kan spela instrument. Han lyssnar visserligen på mycket gubbrock, men han förstår vikten av att gå på spelningar. Europe, Bob Dyllan och Sir Elthon John är några av de band vi sett tillsammans. Vem är jag att säga nej när pappa vill bjuda och gå? Och sen om pappa tycker att det är något band jag vill se, men han faktiskt inte vill se (det gälde väl mest när jag bodde hemma) som kom till karlstad.. Men hoppsan, hade jag en konsärbiljett i fickan? Va trååååkigt... Mouahaha!


Övrigt att nämna är väl att en föredetta kollega till mig och min mor tyckte att dom skulle slopa the ossborns på tv och sätta upp kameror hemma hos oss istället.. undrar varför...

köpte tidigare i veckan ett par skor från din sko jag inte vet om jag ska behålla.. dom är sygga, men jag har ett par liknande... som nog dess utom är bekvämare...

skorna kostade i princip ingenting, men ändå.
ordenarie pris 249kr, 20% klubbrabatt, 25kr klubbbonus, och ett presentkort på 100kr... men ändå. hjälp?

Fick hem ett nytt paket med nagelgrejer idag, kunde självklart inte hålla mig utan var tvungen att sätta igång och göra om mina. Resultatet blev ju avsevärt mycket bättre än förra gången... Är väl en jävla tur det faktiskt, annars skulle det kännas helt hopplöst. Utan att skryta skulle jag nog vilja påstå att jag uppgraderat mig något, för att vara som en 5 åring så känns det mer som en lågstadieelev som inte är allt för efterbliven.

Tog det lite lugnare den här gången och körde fransk manikyr på alla naglar utom ringfingret. Använde istället helt genomskinliga tippar där, och sen blev det lite diskret glitter i dem. Ena handen fick även en liten blomma.

Imorgon har jag uppdraget att göra en permanent fransk manikyr / förstärkning på Rosannas naglar. Vet inte riktigt om jag ska vara stålt för det förtroendet eller bara livrädd. Men men, kan inte göra annat än försöka.

Försökte ta lite bilder men det fick rätt... Dåligt. Autofokus på mobilkameran ville inte riktigt vad jag ville kan jag ju avslöja. Här kommer i alla fall resultatet.

 

Det kanske syns lite hur naglarna ser ut i alla fall?

Min första kärlek måste väl varit den där naiva 5 åringen som blev kär i killen tvärs över gatan: Henrik, min lekkamrat och mer eller mindre min ända killkompis när jag var liten. Går man inte på dagis så blir utbudet något begränsat skulle man kunna säga.

Vist, att kalla det min första kärlek kanske låter töntigt och som en undanflykt, men jag tror det var det.. För det höll lixom i sig till och från ända upp i högstadit. Objekten byttes ju ut emellanåt, till någon kille i klassen eller liknande, för att sen falla tillbaks och vara lite kär i honom igen.
Det är faktiskt inte helt olikt mig än idag. Jag faller gärna tillbaks i gamla vanor, och har svårt att släppa kärlekshistorier som jag inte fått något riktigt avslut på.

Så värst intressant inlägg blir det väl inte egentligen. Vad ska man säga?
Han bodde som sagt tvärs över gatan, var året äldre. Han och hans lillasyster var några av dom ungarna på gatan som jag alltid lekte med. I perioder jagade jag runt honom och han flydde fältet. När jag blev några år äldre valde jag att gömma min kärlek och tyst bevaka honom på avstånd... Så nej, jag fick aldrig till det med honom ;)

Och det är dags för tant Sara att säga god natt.
Jobbat 14.45-22 i 4 dagar, vaknade vid 8 i morse och är helt jäkla färdig.

Dagen blev förvånansvärt oproduktiv, men jag kanske bara behövde en slödag till att vila upp mig helt enkelt. Gurgel. Hade jag använt 1/3 av tiden som jag avände till att tänka på att jag borde städa, till att faktiskt städa, så skulle nog min lägenhet nästan se ut som ett hem igen! But then again...

Avslutar dagen med en bild som jag fick via mms av Tobias.... Av en fruktansvärt söt katt i förliten skokartong.

Vi kör väl på några snabbfakta då antar jag?

Nicket Wilykit kommer från en av mina favoritserier, thundercats.
Ibland hobbimodellar jag, jag gjorde det mer förr än vad jag gör nu. Det är kul, men tidsödande.
Mina kollegor är bäst! När jag har fått golvet i min lägenhet fixat får jag en katt. Det var min 25års present. Jag grät som en 14 årig flicka på Justin Bever konsär.
Jag spenderar sjuka mängder pengar varje år på spelningar. Men det är det värt!
2009 flyttade jag från karlstad till stockholm på grund av jobb....

Fick den här bloggutmaningen som ska göras under 30 dagar... Sjävlklart antar jag den, men jag tror inte det kommer bli uppdaterat 30 dagar i sträck, det funkar lixom inte för mig... Men något inlägg imellanåt kommer jag nog lyckas kläcka ur mig...

Så här ser utmaningen ut:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det är väl bara att köra igång då?

Jag är en sådan person som oftast vill vara proffs på allting första gången jag gör det, och sen blir skitförbannad när jag inte är det.
För en gångs skull så lyckade jag inse att jag inte skulle vara det. När jag byggde mina första gelenaglar på mig själv. Jag tänkte att det antagligen kommer se ut som skit, och att jag behöver öva myyyycket. Och ack så rätt jag fick!

Tänkte i alla fall krossa min egen stolthet och skämma ut mig helt genom att visa resultatet som gjordes för någon vecka sedan. Ser väl ut som verket av en femåring ungefär, men man får se det från den ljusa sidan. Det kan (förhoppningsvis) bara bli bättre! Får helt enkelt öva, och tillslut kanske resultatet blir acceptabelt.

Till saken hör också att jag inte hade någon cover gel, utan bara genomskinlig gele.. Eeh.. Lätt att täcka över skarven mellan tippen och den naturliga nageln då eller? Svar nej.
Sen kanske jag inte borde gett mig in på att bygga in glitter och dekorationer det första jag gjorde heller. Var vist inte så lätt att få en jämn och fin yta i slutändan då...

Nog bubblat! Här är - det något skrattretande - resultatet.

Eller tja.. Kanke inte så onda.. Men planer i alla fall! Om man nu inte räknar med vad jag gör mot mitt stackars sparkonto...

Ser ut som att det blir utgång i kväll, haveri med världens bästa Totta!
En sväng till Tech Noir direkt efter jobbet.

Blir alltid chaos när jag och Totta ska ut, så det här ser jag fram emot :)
Ser inte fram emot att jobba dagen efter chaos, men det ska nog gå vägen ändå... :P

---

Är egentligen inte överförtjust i TN som clubb, aggrotech är kanske inte riktigt min favoritmusik.. Men vad gör man? Utbudet i den här stan är ju inte alltid helt hundra...
Skulle hellre velat vara hemma igår och gått på Radium och myst med allt Karlstadfolk, men jag jobbar denna helgen så det var inte riktigt ett alternativ. Så jag antar att det här får duga som substitut!

Ibland (men bara ibland) älskar jag att jag är så dysfunktionell som jag är. Jag älskar dom där gångerna då jag kan stanna upp och faktiskt inse vad jag håller på med och bara asgarva åt mig själv (enda gångerna jag får träningsvärk i magmusklerna...).
Som idag till exempel.
Har sprungit runt en halvtimma och fixat med grejer, innomhus, med hörlurarna på... Eh... Behöver jag nämna att dom inte är inkopplade i någonting? Typ mp3 spelare eller mobil eller så.. Nej nej, dom bara sitter där och sladden händer och slänger lite som den vill....

En helt vanlig dag i livet helt enkelt.

Dagen var skit, ligga däckad med migrän.. När jag väl kom upp och till liv upptäckte jag dock något fantastiskt!